Fördomar

Som vi alla vet så har ju folk fördomar. Mot de mesta som de inte vet ett piss om eller så har de hört en massa rykten eller läst löpsedlar och skaffar sig en åsikt i saker och ting. Jag var medveten om att vi skulle få stöta på fördomar och sneda blickar när vi skaffade Rambo och det har vi ju fått men ibland blir man så trött och framförallt förvånad, att folk som kallar sig för djurälskare kan ha fördomar.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att Dobermannen är avlad till kamp. Och att det bl.a är därför man cuperade svansen och öronen på dem, föratt de "inte skulle vara ivägen" när hundarna slogs. Om någon hittar en trovärdig artickel om att Dobermannen är avlad till kamp så vill jag mycket gärna läsa den artickeln. För den finns inte. Det säger redan ganska mycket om kunskapen hos den med fördomen.

Och så till dethär med att de skulle vara ettriga, blodtörstiga och oberäkneliga. Ja, vad kan jag säga. Man kanske ska ta redan på vad som har hänt några minuter innan den farliga hunden flög på den andra hunden / barnet. Och nu säger jag inte att det skulle på något vis vara okej att en hund flyger på en annan eller biter ett barn, men ofta handlar det om att hunden har blivit på något vis provocerad och då är det upp till ägarna/föräldrana att se till att barnet inte rör hunden. Jag har själv blivit biten av en Dobermann som liten och det ingen annans fel än mina föräldrars som inte såg efter att jag inte gick till hunden som klart och tydligt hade visat att den inte tycker om barn. Man kan väl säga att jag har Dobermann i blodet ;) Nejmen varningssignalerna finns där, om man bara vill se dem.

Intressant är ju också det att det är den äldre generationen som har de värsta fördomarna. Det var faktiskt en gång en 60+ gubbe som frågade mig vad jag har för hundar. Och när han fick höra svaret var nästa fråga " Har inte Dobermannen bitit ihjäl Beageln"? Och jo, förr var Dobermannen ettrig, men i dagens läge är det ganska långt bortavlat vilket gör dem till bra familjehundar.

Men, som med vilken annan hundras som helst så är det inte alltid en dans på rosor. Det finns alltid individer som är svåra och så ligger det största ansvaret hos ägaren. Har man en hund som av en eller annan orsak inte tål andra hundar/barn vad som helst, så måste man anpassa hundens liv enligt det.

Skulle kunna skriva om detta i all oändlighet, men lägger punkt här. Så om någon tror att Dobermannen är en livsfarlig kamphund så är det mer än välkommen hem till mig och spendera några timmar här så kanske åsikten ändras :)